American Impressionist Painter, 1849-1916 American painter and printmaker. He received his early training in Indianapolis from the portrait painter Barton S. Hays (1826-75). In 1869 he went to New York to study at the National Academy of Design where he exhibited in 1871. That year he joined his family in St Louis, where John Mulvaney (1844-1906) encouraged him to study in Munich. With the support of several local patrons, enabling him to live abroad for the next six years, Chase entered the Kenigliche Akademie in Munich in 1872. Among his teachers were Alexander von Wagner (1838-1919), Karl Theodor von Piloty and Wilhelm von Diez (1839-1907). Chase also admired the work of Wilhelm Leibl. The school emphasized bravura brushwork, a technique that became integral to Chase's style, favoured a dark palette and encouraged the study of Old Master painters, particularly Diego Velezquez and Frans Hals. Among Chase's friends in Munich were the American artists Walter Shirlaw, J. Frank Currier and Frederick Dielman (1847-1935)  Related Paintings of William Merritt Chase :. | The Open-Air Breakfast | Do you speak with me | In the Studio | The boat in the park | Girl in White |
Related Artists:
Jan van Gool
Johan, or Jan van Gool (1685 - 1763) was a Dutch painter and writer from The Hague, now remembered mainly as a biographer of artists from the Dutch Golden Age. According to the RKD he learned to paint from Simon van der Does and Mattheus Terwesten. He became a member of the Confrerie Pictura in 1711. He was first regent, and then five years later became director, of the Hague Drawing School from 1720-1734. He spent most of his time in the Hague, but travelled to England twice and is recorded there in 1711. He specialized in Italianate landscapes. He is best known today for his book of artist biographies, otherwise known as the "Nieuw Schouburg". The full title is De Nieuwe Schouburg der Nederlantsche kunstschilders en schilderessen: Waer in de Levens- en Kunstbedryven der tans levende en reets overleedene Schilders, die van Houbraken, noch eenig ander schryver, zyn aengeteekend, verhaelt worden. (The Hague, 1750).
Willem van Bemmel
(Utrecht 10 June 1630 - Nuremberg 20 December 1708), was a Dutch Golden Age painter active in Germany. Van Bemmel was a student of Herman Saftleven in Utrecht. He made a Grand Tour to Rome, spending first the years 1647-9 in Venice where he became famous for his landscapes. He stayed in Rome for six years and was a member of the Bentvueghels. From Rome he crossed the Alps to Nuremberg, where he became a successful painter of Italianate landscapes. In 1656 he moved to Kassel. He was the father of the German Von Bemmel painting family.
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).